Saxon-Brunswick Successors of the Piasts (Monarchy of Poland)

Covenantal suveränitet, Law Institute, Legitimist Philosophy, Priory of Salem, Protectorates, Public Representation, Royal & Noble, Sovereignty & Intl. Law
Sprid kärleken

The arms of Piast Oels, from the Piast’s last Sovereignty in Poland (at Silesia). 

The arms, the Oels family name, the property, and the territory of this Principality was officially inherited by the ruling prince of Brunswick as family of the last Piast Princess. These estates have remained in the spelling of the names, and is a valid matter of international law. Brunswick-Oels was violently annexed by Prussia, however it remains with rights to Wolfenbuettel.

For more than 1,000 years Brunswick(Wolfenbuttel) keeps a continual claim of blood rights as the Representatives of the Piast estates. 

 

“BRAUNSCHWEIG-OELS”:

 

 

 

 

Officiell anslutning till de bevingade husarer

 

 

 

 

An important component of the Black Brunswickers personal Imperial army that defeated Napoleon.

 

The Duke of Brunswick, as general of this guard, was also commander-in-chief of all allied armies against Napoleon (as well as recognized by the de jure King of France to have supremacy of the armies of France). These official titles ‘GeneralFeldMarschal’ held by the Duke, outranked the three Emperors(Austria, Prussia and French) in Imperial law. This was not only a titular right to wield the Imperial sword for 1,000+ years (the Dynastic Brunswick arms and names are on multiple Imperial German and Piast swords of the Emperor). This rank was also factually used and recognized in all the armies of Europe.

At the inner core of the Senior Duke’s army was the Ulan (Polish Winged Husaria). The modern version of the Piast Husaria lances and ceremonial regalia were still used on the field of battle to charge in the wars of Napoleon. They were Headed by the Dukes of Brunswick, who charged from the front of their formation. These authentic warriors were raised from the Piast Imperial Allold by blood right of the Brunswicks, from their Principality in Poland known as Wolfenbuettel-Oels or the Brunswick-Oels Principality. In 1776 the traditions and status of the winged Polish hussars had officially passed onto the Ulans. This was recognized by all Polish accounts in the sacred tradition.

In 2009 HMSH Stephen MK d’Guelph Brunswick (1867 cadet branch, 1935 successor House of Wolfenbuttel-Brunswick) had met with the officers of the present ducal guard at Wolfenbuttel. He participated with the guard in uniform, and celebrated the 200th anniversary of the restored Brunswick Guard (Herzoglich feldkorps) which Napoleon had destroyed. 90% of this guard was raised from the Oelsnica (Silesian Piast) Principality. At the event Stephen reasoned with the current representatives, argued, and put a legal notice of rightful Brunswick inheritance, to several in attendance.

Most did not know there was a falling out of this guard with their true Duke in 1830. It was in the 16th year of the restored reign of the rightful duke of Wolfenbuttel Brunswick. This guard apparently sided with a new illegal constitutional parliament and version of the state, presided over by England and an illegal Regent (William). Some say the independent Brunswick parliament directed them under the Regent. Nevertheless, the several illegal occupations, including by Prussia, were mostly rejected by the Brunswick Parliament. However these were 100% rejected by the House of Wolfenbuttel (in official protests as acts of war) presided over by the Chief Duke in exile. Within the Brunswick city (principality) most did not understand they were still supporting this wrongful junior branch *Hanover rather than the elder *Wolfenbuettel. The notice of rightful succession was recorded at the great celebration, with a crowd of over 20,000 people there in Wolfenbuettel. The Wolfenbuttel city has remained the domicle of the rightful chief capital principality of the Dukedom (mini-Empire) for most of the last 500 years.

The Piast Dynasty is one of several other Dynasties of which Wolfenbuttel holds the Chief rank. (Culmination of the Imperial Dynasties of Este, Guelph, Romanov, Witukindischer, Billungischer, Ottonian, East-Frisian, Yngling, Gothia). Today East Frisia, as well as East Saxony /Eastphalia have legal contracts of inheritance for the family of Wolfenbuttel (who never made business with the illegal entities created by the junior branch of Hanover during a limited Regency).


Enligt Piast arvsregler kan kvinnliga linjer också ärva när det inte finns några män. Detta accepterades som lag i Polen.

Den polska kungen Louis från Piast-dynastin fick överenskommelse från den konfedererade adeln (Regnicolae Regni Poloniae) och lovade att acceptera sina döttrar som de kungliga arvingarna till Polen vid hans bortgång.

Vid möten för hela "rikets gemenskap" formulerades att döttrar till den sista Piast-monarken kunde ärva alla.
In the Polish system, all Royals needed this consent, whether hereditary males or not. This mainly emphasizes the lengths the Piast House was able to exert the practice of the House law for female line inheritance. The whole assembly of the Polish true state had consented to the honoring the Piast code of Female succession, and this would remain valid in the succession of the line of the Brunswick Silesian-Piast Principality of Olesnica. 

BRUNSWICK VAR PIASENAS ENDAST MÖJLIGA EFTERFÖLJARE

(ämnesområdena är Polen, Galicien-Volhynia, Mazovia, Schlesien och Böhmen) '

 

Inte känt - vi måste öka medvetenheten!
Mycket av detta är inte känt eftersom House of Brunswick har undertryckts för att vara för Anti-Habsburg, Anti-Preussian och göra mest krig mot Napoleon och Frankrike. Dessa större slagsmål är bland många andra nyare politiska situationer som har gjort ämnet mindre känt.Bildresultat för Ulan Husar Brunswick

Piast Brunswick-arvet måste återigen spridas allmänt för att världen ska veta att arvet genomfördes via äktenskapet genom den kvinnliga linjen, till den sista Piastprinsessan. Detta sista Piast-arv från Oels ärvades ner till vår linje som brorsonens efterträdare och förstfödda chef för Brunswicks hus. Men i den här artikeln kommer vi också att demonstrera ungefär ett dussin andra rader till Piasterna (inklusive Griffin Piasts). Vid den tidigaste grundläggningen av husen i Brunswick (både de nya och äldre husen) var ättlingar till Piasterna de viktigaste intressenterna i Brunswick. Dessa Piast-adelsmän gifte sig med cheferna för huset i Brunswick och Luneburg (Wolfenbuettel), och deras barn gifte sig med flera Piaster och polska. Även om Oels är en avgörande fråga om folkrättsligt arv, visar vi fortfarande fler bevis här som stärker inte bara rättigheterna för Brunswick kom från Piasts men Piasts rättigheter kom ofta från Brunswick. Därför är det obestridligt på många nivåer, hävdar Brunswick att Piast arv är de enda troliga efterträdarna.

Presently the de jure government of Olesnica Poland (Piast Alloidial Realm) continues to operate in exile and is valid according to the most skeptical attorneys of international law. All has been confirmed against the greatest contests of prescriptive law, house law, and in international law. These Silesian royal titles continue to be used not only by Brunswick, but also Saxony. This article is mainly to revive awareness. We cannot have these truths forgotten by the major population for too much longer. The longer it goes without being discussed or understood, the less relevant it may be to restoring the de jure Polish Nobility to their rightful places in society.

For this reason every person plays an active role in the monarchy at this stage by raising awareness of the Piast successor house. Raise the Brunswick-Oels banner high, just as the Ulan Hussaria did in many battles for Brunswick. The Ulans ceremonial guard continues to do parade events, renactments, weddings and participate in other royal celebrations. 

 

Pomerania (and Stettin) was also well known as a Brunswick stronghold until Napoleon.

 

The crested Brunswick coat of arms (with Stettin shield upper right)

Arms painted after the accession in Lüneburg of Otto and Friedrich in 1434

 

The caption reads:  Otto post Otto regnabit tercius Otto herzog von Brunswick

The main crested coat of arms is surrounded by the arms of honburg, stettin, halbermond, ebertstein, cronstorff och welffen.

 

 

 

 

In the earlier periods Pomerania was held as a fief from Saxony. This was well known that in the 1160s-1170s the Dukes of Pomerania performed their duty as vassals who assisting Henry the Lion in war. They ultimately capitulated to the German Emperor to become protected as Imperial princes during the Empire’s war against Henry the Lion.

Brunswick was long established in Stettin as Governors, which continued through to the bloody Napoleonic war which claimed the lives of nearly a dozen Dukes in the battlefield. In the 1500s Brunswick dukes who already had much Piast blood, were also born into the Pomeranian Piast Griffin house. The House Gryfici (Świebodzice) of Piast Nobility. We also have records well into the 1200’s of this branch of Piasts marrying into the Royal House of Brunswick.

Matilda av Brunswick-Lüneburg (1276-1318) hade genom sitt äktenskap med den Schlesiska Piast hertigen Henry III av Glogów födt nio barn, sju av dem blev monarker som styrde Polen (främst Piast Schlesiska riken). Hon förblev regent av alla Piast-riken vid sin mans död (förutom Glogów, som Henrik III gav henne i hans testamente som hennes medborgare) fram till 1312.

Barnim III (ca 1300 - 14 augusti 1368), den härskande Griffin Piast hertigen av Pommern-Stettin, gifte sig med Agnes av Brunswick, det första barnet till Henry II d'Greece i Brunswick, från vilken denna gren av Griffin Piasts härstammar. 

Sophie av Pommern, dotter till Wartislaw VI, hertigen av Pommern (Piast Griffins), gifte sig 1388 med Henry the Mild, hertigen av Brunswick och Luneburg. Han steg upp på tronen 1400. De (båda prinsessan Sophie av Polen och hertigen Henry the Mild) är stamfäder till alla efterföljande Brunswick-arvingar, vilket gör huset till Brunswick minst hälften Piast med blod.

In the 1400’s are several more examples, such as Duke Casmir of Pomerania marrying duchess Katherine of Brunswick-Luneburg(daughter of Bernard I, the brother of Emperor Frederick of Brunswick, which is the direct line of today’s family), and after her death he married her niece Joanna of Brunswick-Grubenhagen. Then she in like manner married Barnhim, the Duke of Pomerania. 

Uppenbarligen med härskande hertigar av Brunswick i Stettin förklarar det varför från 1300- till 1500-talet att flera av borgmästarna och kommunfullmäktige Stettin hade namnet Brunsvik. De ungerska greven i Brunswik de Korompa har en historia av att vara från denna pommerska gren, en kadettfilial i Brunswick. Så kadetter från Brunswick integrerades i Unglands adel. Mer information: http://familypedia.wikia.com/wiki/Brunswik_von_Korompa_family

Henry V Forefather of the Brunswick-Luneburg (Present ducal house-in-exile)

Förmodligen ett av de viktigaste äktenskapen som säkrar det äldre huset i Brunswick till det nyare (grundat 1465) som ett Piast Noble-hus, var Catherine (Katarina) i Pommern-Wolgast. Hon var dotter till Eric II, hertigen av Pommern (Piast Griffins). År 1465 gifte hon sig med Henry IV, hertigen av Brunswick och Luneburg. Han steg upp på tronen 1473. Han grundade det nuvarande huset Brunswick-Wolfenbuettel som härskar i dag. Hennes son Henry V blev härskande hertig av Brunswick och Luneburg under vilken det fortfarande är den enda linjen som kan producera den äldre monarken, härskande denna seniordynastiska linje av huset Brunswick och Luneburg, med alla underförstäder.

Henrys andra fru var Sophia Jagiellon i Polen (som var Brienne regent i Jerusalem), dotter Sigismund I, Jagiellon King of Poland (som inledde den "polska guldåldern"), och hon blev hertiginna av Brunswick. Hennes styvson Julius var prinsbiskop av Minden. Han blev, liksom sin far, också styrande prins av Brunswick-Wolfenbuettel och regerade prins Luneburg och Calenburg från 1568 till 1584.

The Duchess Clara of Brunswick and Pomerania, born 1550, was Daughter of Duke Francis of Brunswick and Luneburg Gifforn. She married Bogislaw XIII of Pomerania. She was the mother of the very last ruling Piast Dukes of Stettin and Pomeriania (or Griffin Piasts). One of her sons also married again to a Brunswick royal. Her son Duke Ulrich of Pomerania married Hedwig of Brunswick-Wolfenbuettel. She had the following children to Duke Bogislaw XIII:

Clara died in 1598. 

Så vi ser från toppen av Brunswick Sovereigndom till nuvarande tid, den polska adeln har förblivit ett viktigt familjeelement. Detta inkluderade inte bara från Pomeranian-filialer, men de Silesian Piasts, och även från de polsk-litauiska Jagiellon-linjerna.

Inte bara den yngre sonen till Bogislaw XIII, utan också hans äldsta dotterprinsessa Clara Maria av Pommern gifte sig med Brunswick Adel, hertigen Augusti den yngre av Brunswick-Wolfenbuettel, som under den sista halvan av sitt liv, från 1635, blev den härskande prinsen av hus. Hon producerade honom inte som en arving, men efter hennes död producerade hans nästa fru honom flera. Han och flera andra Brunswick-makar till de sista Piasts-adelsmännen överlevde dem som Piasts sista arvtagare. Brunswick ärvde den sista Piast-suveräniteten både i namn och i ägodelar fram till annekteringen av Preussen. Sedan dess har Brunswick-Wolfenbuettel fungerat som en exilregering.

Leading professors of Francofurtanae University also wrote among the illustrious Nobility of Brunswick, was the succession of the Dukes of Pomerania and Stettin. More materials came forward as this university published in latin, on our ancestry as successors of Charlemagne, and of the Italian Kings, of Ferrara, Saxony, Bavaria and even the Nobility of Carinthia! (as of course is more widely affirmed by the specialist historians on the Este / Azzo House Nobility). It should be noted that 5 of the last 5 dukes of Pomerania and Stettin were dukes of Brunswick, of this line mentioned in the text. Our house being the only survivors of this branch of the Piast Griffin Nobility, not only the sole successors of the Silesian Piasts as is our name and sovereignty still valid legally in international law, the principality of Oels-Bernstadt. Page below is from “Genealogia Illvstrissimae Domvs Dvcvm Brvnsvic. Et Lvnaebvrg. Continva Patrvm Serie, Svpra Septintos [!] Annos, e regio Langobardorum sanguine, repetita, Ad Illvstrissimos Principes Ac Dominos, D. Ivlivm Ducem eius familiae clarißimum, & D. Ernestvm Lvdovicvm Ducem Pomeraniae, hujus generum ”
Pankraz Krüger. Publicerad 22 december 1576

 hela dokumentet kan läsas på denna webbadress https://play.google.com/store/books/details?id=mqlFr_RlNo8C&rdid=book-mqlFr_RlNo8C&rdot=1

The Last Griffin Piast Duke and the Prince-Bishops

Bogislaw XIV was the last ruling duke of Pomerania.
Duchess Anna of Pomeriania married into a conflict marriage of the French Princely House of de Croy. Her son did succeed into some Dynastic titles of the Prince Bishopric of Cammin, as Lutheran Administrators in Brandenburg. However he did not hold title of the Duchy. So his mother was considered the last member of the dynasty.

Pomeranian Prince-Administrators (“Bishops”)

In 1634, the last Duke, Bogislaw XIV had abdicated without clear succession resulting in a constitutional power struggle between his relatives and the governing council. With the constitutional issues unresolved, no recognized male issue, and virtually all of Pomerania occupied by Swedish and imperial troops, Bogislaw died in 1637. The conflicts and issues surrounding the personal and constitutional succession and general future of Pomerania as a dukedom were of such gravity and complexity that they resulted in the postponement of the burial of Bogislaw’s body for almost 20 years.

The succession to his lands was mainly between George William, Elector of Brandenburg, the heir under a pact between the two families in 1464, and his brother-in-law Gustavus Adolphus, King of Sweden, who had occupied much of Pomerania on entering the Thirty Years’ War in 1629. According to Bogislaw’ last will, in case of no succession with the House of Pomerania, his lands were to pass to Sweden, not to Brandenburg-Prussia. Both, Sweden and Brandenburg, exploited not only their position as superior military and occupying powers but also the succession conflicts within the House of Pomerania itself. Therefore, when the allocation of territory was decided at the Peace of Westphalia which concluded the war in 1648, Pomerania was carved up and the territories were split between Sweden and Brandenburg. This meant that the Peace of Westphalia marked the end of Pomerania as an autonomous, political entity.

On 25 May 1654, almost seven years after Pomerania had lost her independence and only after Bogislaw’s wife Elisabeth of Schleswig-Holstein-Sonderburg had died, could Bogislaw’s body finally be put to rest in Stettin.

After this Griffin Piast house was extinguished at the death of Anna de Croy, the rule of Brunswick at Stettin (as Governors) was the status quo till the 19th Century. Although many wars against France, against Austria, and even Brunswick against Prussia and the coupe’s of Russia, Courland, and Poland; this did not slow down the original Brunswick preminence in the last Piast strongholds. The status was secured mainly by family inheritance that go back to when the original fiefs of Pomerania and Mecklenburg were created by Henry the Lion (the House of Brunswick) as vassal states of his Stem Duchy (Dynastic estate, as rightful property inheritance, the rights of Brunswick governance had always been more valid than Imperial claims).

 Duke Philip II, one of the last Piast Royals, also was a duke of Brunswick-Lunenburg[cadet].

Philip II tillsammans med sina sju syskon var den sista i denna serie av Piast Royals. De var alla Royalty av House of Brunswick genom sin mor och de många Brunswick-förfäderna.

Flera av de efterföljande guvernörerna i Stettin var hertigar av Brunswick-Wolfenbuettel.

August Wilhelm, prins av Brunswick-Wolfenbuettel-Bevern, var guvernör för Stettin till sin död 1781. Mer än ett halvt dussin hertigar av Brunswick hade redan haft en styrande position i regionen.

Charles Wilhelm Ferdinand, prins av Brunswick-Wolfenbuettel, var överbefälhavare för de allierade arméerna i HRE [Österrike] och Preussen. Han dödades från ett kulsår som upprätthölls på Jenas slagfält.

Friedrich Wilhelm, prins av Brunswick-Wolfenbuettel, befälhavare för den preussiska armén vid Auerstedt, skadades allvarligt och var tvungen att lämna striden, vilket resulterade i kapitulationen av Stettin 1806.

 

BRUNSWICK-WOLFENBUETTEL-OELS

JagDet är fortfarande tydligt i historien och vårt släktnamn Brunswick-Wolfenbuettel-Oels
Since 1785 this last Piast Family title has been officially in international law, recognized as Brunswick Dynastic inheritance, with sovereign claims since then remaining uninterrupted through to today. No matter of the de facto usurping states, in international law Brunswick remains legal (de jure) princes in exile. This is confirmed on numerous measurements of soveriegnty, and there is so much evidence it really tips the scales. The sovereignty of Brunswick was printed in the money/ minted coins, maps, history books, and most of all, demonstrated publicly in the titles, the family name, and armorial bearings of the House of “Brunswick-Wolfenbuettel-Oels”. This title of Oels and Oelsnica-Bernstadt is also co-defended by the living Sovereign Royal House of Saxony. The de jure King of Saxony co-defends these living family rights and continuation of Oels to be a living sovereign principality. The de facto regimes now occupying the zones have not been recognized as legitimate. There are minted many coins over the centuries commemorating the continuation of the Piast dynasty, and now in the House of Brunswick. These all reached a wider circulation among the subjects, with the understanding that the last Piasts have continued. For example, the marriage who continued the line, celebrated in the coins etc (depicted herein).

 (Penny Cyclopedia 1850)

Vårt hus förblir linjära efterträdare till den ursprungliga Piast Dynastic alloidial rike med Piasternas höga adel, från Furstendömet Oels-Bernstadt. Familjetiteln övergår till Scion of our House, Stephen Michael II. Passeringen till vårt hus kom ursprungligen genom äktenskapet mellan den sist överlevande Piast Princess 1647 när det härstammade med sin make hertig Silvius Nimrod från Wurtemberg, grundare av linjen Wurtmberg-Oels.

När denna äldre linje från Piasterna (Schlesien - Oelsnica osv.) Förklarades utrotad 1695, hade detta ingen effekt i huset, lag för många okunnighet. Huslagen hade alltid tillåtit kvinnor och hade ingen strikt salisk lag om endast de förstfödda som fick arvet. Det överfördes automatiskt lagligt till nästa rättmätiga arvingar. När den sista hanen dog 1679 var titlarna redan inställda för att framgångsrikt övergå till nästa familjemedlemmar som var i rad efter arv. De passerade därefter till Piasternas tidigare konfedererade hus. Först gick alloiden av Oelsnica över till Böhmen House (Münsterberg), sedan till Wolfenbuettel-Brunswick. 

För Polen accepterades Piast kvinnliga arv formellt i Radomsk-förklaringen av den 27 november 1382 på uppdrag av 'herrarna och hela samhället' i Wielkopolska. Huset praktiserade redan ett öppet synsätt i denna fråga och delade ofta domänerna lika mellan alla söner eller andra arvingar. Detta stod i skarp kontrast till de strikta arvsreglerna för Agnatic primogeniture. Arvingar kunde väljas och detta försämrade inte släktskapet med blodlinjen. Med denna metodik hade det en kostnad i internationell rätt, att förlora kontrollen över den större nationen, till ägandet av andra hertigar, men ändå behöll husets struktur en blodsekvens tillgänglig för kvinnliga linjer och andra avlägsna kadettlinjer, som de av Wolfenbuettel Brunswick som senare som linjer utrotades. Så blandningen av den starkare primogeniturtaktiken bland deras kamrater (Brunswick) gav den eventuella återärvningen av deras förfädernas land Olesnica. 

Piasterna var de regerande monarkerna i Böhmen under en tid, och av den anledningen gick det först till dem. Piast Duke Boleslaw I the Brave, som blev Polens första kung, var också den härskande hertigen av Böhmen. Hans söner efterträdde honom också i dessa titlar. Bohemian Royals var redan länge etablerade som en peerage-familj till det kungliga huset Polen, Piasterna. Victor den äldre hertigen av Münsterberg (Kungliga huset i Böhmen) hade kraftigt utvidgat dessa familjeband med Piasterna, liksom hans far kung George av Böhmen. 

Vid tidpunkten för Oels efterträdelse i böhmiska händer hade Victor stärkt denna Piast-blodsrätt med flera äktenskap. Han gifte sig med Sophie, dotter till hertig Boleslaw II av Cieszyn från Silesian Piasts. Hans dotter gifte sig med Silesian Piast Duke Casimir II av Cieszyn, som födde honom Fredrik av Cieszyn och Wenceslaus II, hertig av Cieszyn. Victor's syster Ludmilla hade gift sig med Silesian Piast Duke Fredrik I från Legnica. At this same time of this passing of Olesnica these many interesting details transpired which evidence the closeness of the Silesian Piast house with that of Munsterberg (Bohemia). From 1495 till 1695 Oelsnica remained subordinate to it’s Piast House of Silesia, although it had been put under the rulership of the Bohemian House of Munsterberg. The Piast allegiances were evident from the very start. From 1488 till 1498 Ludmilla had assumed the regency of the Piast Duchies of Chojnow, Legnica and Lubin on behalf of her minor sons. According to the will of her Piast husband Frederick I, she also was given the direct sovereignty of Brzeg and Olwa to hold herself. After the death of her father (King George) in 1471, his widow proposed Prince Vladislaus (eldest son of King Casimir IV of Poland) as his successor. Shortly after, the Polish prince became in King Vladislaus II of Bohemia, and after having succeeded Matthias Corvinus in 1490, he also reigned as King of Hungary. Although King of Hungary, still Silesia and Moravia was retained in the hands and titles of the Corvinus family. History says this competing Hungarian Royal line went extinct in the deaths of the children of John Corvinus. 

This line of Piasts, descendant of the Polish, Hungarian and Angevin Imperial lines, had passed down the succession of the house with the successors of Munsterberg, in Wurtemberg-Oels for Centuries. Finally when that (Württemberg) male line became extinct in 1792, it went as per the original Piast House law, that the Piast inheritance can pass by choice, and by female branches. So it passed to the last daughter and heiress Sophia Frederica Charlotte, to her husband Duke Frederick Augustus who died in 1805. Dying childless, per house law the estates go to the firstborn of the sovereign royal house. So it passed it to the heir apparent, firstborn prince of Wolfenbuttel (who in 1806 when his father was killed in battle, he became the ruling prince of Wolfenbuttel-Luneburg and Wolfenbuttel-Brunswick Monarchy). So Duke Frederick William of Brunswick, from whence has continually been in the House of Brunswick-Wolfenbuettel. This principality of Oels to this day, remains a valid sovereign title in international law as a de jure principality of the Brunswick-Wolfenbuettel-Oels government in exile.

This Silesian (and Griffin) Piast family name of Oels and coat of arms are continually used by the House of Wolfenbuttel-Brunswick, as the chief bloodline heirs of this branch. The heirship continued although there have been many occupations, including by Prussia. The occupations and usurpations have always been met with the strong legal protests, affirming the estates remain for the heirs pursuant to public, dynastic house law, treaty and international law.

Several of the present and valid Suffrage populations of Brunswick-Wolfenbuettel (d’Este-Guelph) lay just outside our Silesian principle realms in the name and titles of our house. These recognized Piast family inheritance realms included.

Piast-titlar har inkluderat,

Kung av Polen
King of Rus '
Duke of the Polans
Hertig av Polen
Hertigen av Krakow
Hertigen av Kuyavia
Hertigen av Mazovia
Hertigen av Sandomierz
Hertigen av Storpolen
Hertigen av Schlesien
och flera andra hertigliga titlar (se Dukes of Silesia)
Hertigen av Sieradz-Łęczyca
Hertigen av Böhmen

Konungariket Galicien – Volhynia

Hertigdömet Böhmen

and many others. 

 

These (together with other Goths) and kindred peoples, consist of suffrage populations who are entitled to protections by the House of Wolfenbuttel-Brunswick.

Konungariket Polen
Konungariket Galicien – Volhynia
Hertigdömet Mazovia
Hertigdömet Schlesien
flera hertigdomar av Schlesien
Preussiska furstendömena i Schlesien
Hertigdömet Böhmen

Silesian Piasts blev senare den äldsta överlevande grenen av dynastin

Dessa länder har alla hävdat att vid laglig släckning av ett kungligt hus kan en försörjning för en oregelbunden avkomma till huset stiga upp till tronen. Detta kommer också via valrätten (folkomröstning).

Det finns intresse för dessa sfärer att anpassa sig till Piuns arvtagare i Brunswick, eftersom vårt House d'Este-Guelph Brunswick har upprätthållit fiendens och ärkrivalens ställning mot de österrikiska Habsburgarna (Guelph vs Ghibelline) och under några gånger mot Frankrike, Ryssland och preussiska regeringar. Också för att familjen är starkt kristen, är kristna på en gång förföljda, samtidigt som den stora majoriteten av befolkningarna förblir kristna.

Brunswick House of Guelph Horse och Piast Eagle regalia-jubileumsmynt för furstendömet “Brunswick-Oels”.

Mer information om Oels

Ett av flera mynt som bekräftar och några därefter jubileumsrekord sätter markeringen först på 500 år för att styra i 50 år i följd. Realiserades i Brunswick-mannen till den sista Piast Princess! Det finns många mynt som firar Brunswick som ärver den senaste Piast-suveräniteten, vilket också är lagligt i dag i vårt efternamn D'Este Guelph Brunswick-Wolfenbuettel-Oels, Senior Branch, Welf House. Denna medalj stämplades vid den avlidnes död den 4 november 1789 - Frederic Zofia Charlotta Augusta - hustrun till hertigen Brunswick-Oleśnica Frederic Augustus, diameter 38 mm, vikt 19,7 g.

Ett av flera mynt som bekräftar och några därefter jubileumsrekord sätter markeringen först på 500 år för att styra i 50 år i följd. Brunswick-mannen till den sista Piast-prinsessan! Alla mynt Bevisa eller fira att Brunswick ärver den senaste Piast-suveräniteten, vilket också är lagligt i dag i vårt släktnamn D'Este Guelph Brunswick-Wolfenbuettel-Oels, Senior Branch, Welf House Framsida: huvud till höger, runt inskriptionen: FRIEDERICVS AVGVSTVS BRVNSV.OLSN.DVX. Under huvudet, AS-signatur (Alt Stadt, enligt andra A. Ambramson).
Omvänd: figuren av prydnadsgudinnan som står bredvid pelaren; i avsnittet inskriptionen: FID.PRAEST.MDCCXCIII; runt inskriptionen: DVCATVS OLSNENS.
Hästkolonnen - vapenskölden av Braunschweig-kappan - syns på medaljpelaren.
Datum 1793 avser förvärvet av hertigdömet Oleśnica.
Författaren till medaljistens album placerade denna medalj i avdelningen för frimurarmedaljer. Men det kan vara olämpligt, eftersom hertig Ferdinand av Brunswick hade förbjudit all frimureri i Tyskland. Kolumnen i bilden bär vår Welfów D'Este Guelph Brunswick-Wolfenbuettel-Oels, Senior Branch, Welf House vapen.

 

Medaljen (mynt 2/3 thaler) välsignades för 200-årsjubileet den 1 september 1993 för hyllning av staten Brunswick-Oleśnica-furstendömet för den överlevande mannen, hans höghet Frederick August D'Este Guelph Brunswick-Wolfenbuettel-Oels, Senior Branch, Welf House av den sista Piast-prinsessarvingen till deras senaste alloidiala ärvda suveränitet.

Här är ett konstverk av släktträdet från Brunswick från 1400-talet. Som visar ett århundrade värt av de kungliga och kejserliga hus Brunswick härstammar från. Du kan se en stor del av det sista av Piast-dynastin (det polska originalet Royal House. Du kan se de baltiska pommerska Griffin-Piasts. Den listar fyra kungliga polska blodlinjer som finns kvar i familjen Brunswick i namn och titel som aktiva i internationella lag i dag). 
https://www.facebook.com/houseofguelph/photos/a.637696052975277/2280847188660147/?type=3&theater (spara foto nedåt och zooma in) Från “Stamm und Regentenbaum der Hertogen zu Branschweig” M DC LXXVII:

Mer information om att engagera sig finns nu på facebook, på gothiantemplar.org och andra webbplatser. Mejla marshalofsalem@yahoo.com för mer information.

Brunswick was not only a peer of the Piasts, but also of the Romanovs. The marriage of Tsar Ivan V’s eldest daughter to Duke Ulric of Brunswick Wolfenbuettel was one of many such relationships. His son Duke Ivan VI of Brunswick-Wolfenbuettel was crowned Emperor of Russia in 1740. By numerous methods of Russian law, Russian Dynastic law, and Brunswick Dynastic law, these Russian estate titles of Romanov-Wolfenbuttel-Brunswick passed to the head duke of Brunswick in 1764. Charles I of Brunswick had multiple sons fighting against Russia in the wars that followed the death of Emperor Ivan VI von Wolfenbuttel-Brunswick.